Det har gått tio år sedan Assassin’s Creed-serien inleddes och tog med oss spelare på en historisk resa till Korstågens tid. Sedan dess har vi besökt renässansens Italien, revolutionernas Amerika och Frankrike samt den industriella revolutionens England. Plus ytterligare några tidsepoker däremellan.
Efter 2015 års Assassin’s Creed Syndicate, som jag personligen var ett stort fan av, valde Ubisoft att låta serien vila ett tag. Det märktes att spelare och även seriens största fans började känna sig lite mätta på historiska lönnmördare och en alltmer onödig futuristisk koppling.
Så förra året fick vi inget nytt Assassin’s Creed. Åtminstone om du inte räknar den uppgraderade samlingen av Ezios äventyr samt den Michael Fassbender-ledda filmatiseringen, som i ärlighetens namn var en katastrof på flera plan. Men nu är serien tillbaka i full kraft och Assassin’s Creed Origins tar inte bara tillbaka serien till storhet, det bjuder även på en rad spännande nyheter.
Som namnet antyder utspelas Origins före alla andra spel i serien hittills och vi får följa Bayek, en medjay-krigare som är ute efter hämnd. Just hämnd är en vanligt förekommande motivation i många AC-spel och även om det hade varit spännande att se en karaktär med något annat mål känns Bayek som en av seriens bättre protagonister hittills. Han når inte riktigt samma nivå som Ezio eller Evie Frye men han är en stolt krigare som tack och lov också har ett sinne för humor emellanåt.
Bayeks äventyr tar med oss på en resa genom Egypten, vilket innebär att vi får se pyramiderna i Giza, Alexandrias bibliotek och allt däremellan. Världen som Ubisoft har skapat är kort och gott enastående vacker och bland det läckraste jag sett i spelväg överhuvudtaget. Allt från stekande öknar till soldränkta oaser och kritvita städer är så underbart återskapade att jag kan spendera timmar med att bara gå omkring i miljöerna och avnjuta det som Ubisofts digitala arkitekter har snickrat ihop.
Inledningsvis har jag spelat spelet på min vanliga Xbox One men de sista dagarna har jag gått över till Xbox One X och den grafiska skillnaden är kort och gott enastående. Vi får en betydligt högre upplösning, förbättrade texturer, mer stabil bilduppdatering och HDR-stöd. Allting blandas samman till en otrolig presentation. Jag hade kanske inte haft något emot ett alternativ som skalar ned upplösningen för att försöka få upp spelet närmare 60 FPS men det flyter ändå mycket bra även i 30 FPS så jag ska egentligen inte klaga.
Uppdragsstrukturen i Origins har dock inte genomgått några större förändringar jämfört med tidigare delar. Jag slipper förvisso (tack och lov) uppdragen där det gäller att tjuvlyssna på folk men annars är det mesta sig likt. Det handlar fortfarande om att slåss, smyga, hämta och lönnmörda och uppdragsdesignen är den kanske svagaste delen i Origins även om antalet rent tråkiga uppdrag är betydligt färre.
Ubisoft har i och med Origins valt att snegla mer åt rollspelsgenren för att ta serien framåt. Detta innebär helt nya färdighetsträd, erfarenhetspoäng och siffror som ploppar upp ur fiendens huvuden när de tar skada, inte helt olikt företagets egna The Division. I de flesta fall är dessa förändringar till det bättre och stridssystemet känns betydligt mer utmanande än tidigare. Med det sagt är jag av principskäl lite emot det faktum att fiender numera kan överleva en pil rakt i huvudet bara för att har en högre nivå än jag själv. Detta innebär också att jag inte längre kan genomföra en av seriens klassiska ”hoppa från en hög höjd och lönnmörda mitt mål”-attacker om fienden har en för hög nivå. Så länge jag har fått upp min karaktärs nivå tillräckligt är det genomförbart men det leder till en del grinding emellanåt.
Lyckligtvis är Origins så pass roligt att spela att jag inte har något emot att spendera ytterligare timmar i dess värld. Det lär inte komma som en överraskning att Ubisoft fortfarande har med Animus-elementen även i Origins och jag började personligen bli uttråkad av dessa redan runt Assassin’s Creed Brotherhood. Jag förstår att Ubisoft vill behålla dessa delar för att bygga vidare på deras stora universum med Abstergo och de onda tempelriddarna men ärligt talat är det fortfarande skittråkigt. Att det dyker upp ledtrådar och dokument i dessa sekvenser som knyter ihop AC-spelen med Watch Dogs och Assassin’s Creed-filmen känns också mest som påklistrade påskägg, framförallt när det gäller det sistnämnda. Det görs till och med ett tappert försök att förklara varför Animus-maskinen i Assassin’s Creed-filmen är så radikalt annorlunda från de i spelen, utan någon vidare framgång.
Som tur är lägger Origins mest fokus på Egypten och här rör det sig alltså om en triumf på många plan. Få spel har lockat min upptäckarlust som detta och det är en fröjd att segla omkring bland krokodiler och flodhästar, rida över sanddyner och klättra upp för några av världens mest ikoniska byggnader.
Assassin’s Creed Origins visar att en spelserie behöver ta ett steg tillbaka för att kunna ta sig framåt och tack vare denna insikt har vi i år fått ett av de bästa spelen hittills i seriens tio år långa historia.
Största +
Egypten är en fantastisk lekplats
Det nya stridssystemet
Spelet ser underbart bra ut
Största –
Animus-delarna
Mikrotransaktioner
Uppdragsdesignen är fortfarande ganska trist
(Samtliga bilder i denna recension är tagna med hjälp av spelets inbyggda foto-funktion.)
Be the first to comment