Recension: Costume Quest 2

Humor och rollspel är en blandning vi inte ser alltför ofta. Vi har förvisso sett ett briljant exempel på kombinationen tidigare i år med South Park: The Stick of Truth. Nu har vi ännu ett tillskott i form av Costume Quest 2. Frågan är om blandningen är lika lyckad här?

Costume Quest 2 är ett turordningsbaserat rollspel med Halloween-tema. Det hänger ihop ganska starkt med det första spelet men som tur är har teamet hos Double Fine inte gjort det till en nödvändighet att ha spelat föregångaren. Våra kära huvudkaraktärer tvingas hoppa genom tid och rum för att stoppa en ondskefull tandläkare som genom egna tidsresor lyckats förbjuda Halloween och allt vad det innebär.

Tandläkaren är en trevlig antagonist som faktiskt har en tydlig karaktär och personlighet, vilket är mycket uppskattat. Hans onda planer påminner om klassiska tecknade filmskurkar och det menar jag i bästa möjliga bemärkelse.

Under spelets gång utforskar jag olika platser i olika tidsåldrar och jag stöter på såväl gamla som nya bekanta under olika perioder i deras liv. Ett par nära vänner dyker tidigt i spelet upp i vuxen ålder och detta är bara början.

Spelet erbjuder ett stridssystem som hamnar någonstans mellan genrens mest avancerade och de enklare alternativen. Tajming spelar en stor roll för att öka styrkan på mina attacker och mitt försvar vilket leder till att jag hela tiden känner mig engagerad i striderna. Det räcker inte att bara trycka på en knapp och sedan beskåda den följande animationen.

Med hjälp av olika Halloween-kostymer får jag olika färdigheter som kan användas i strid och med lite god vilja kan systemet jämföras med de från Pokémon eller Persona. Det bör dock nämnas att den grafiska stilen lätt kan lura en. Costume Quest 2 är faktiskt betydligt mer utmanande än det ser ut även om det aldrig kanske blir brutalt svårt.

Faktum är att Costume Quest 2 stannar på den nivån, någonstans mittemellan andra spel i genren. Humorn fungerar bra och stridssystemet är välgjort. Men samtidigt finns det ingenting förutom den grafiska stilen som verkligen sticker ut. Det är en trevlig bagatell som är konstant underhållande under tiden jag spelar, men som försvinner ur mitt minne så fort jag stänger av konsolen. Potentialen för ett riktigt bra rollspel finns här och jag har en känsla av att Double Fine snart kommer att hitta rätt formel för att träffa mitt i prick.

Största +
Charmiga karaktärer
Underhållande humor
Välgjord skurk

Största –
Blir lite långtråkigt emellanåt