Förra året släpptes GTA V till Xbox 360 och PlayStation 3. Det blev universellt hyllat och har sedan lanseringen sålts i miljontals exemplar. Nu släpps förra generationens kanske bästa gangstersaga till Xbox One med uppdaterad grafik och flera andra nyheter. Är det värt att återvända till Los Santos än en gång?
Kort sagt: Absolut. Rockstar har inte valt den enkla vägen när de fört över spelet till ny hårdvara. Det hade räckt om de skalat upp grafiken och spelet skulle ändå sälja ytterligare ett par miljoner exemplar. Men nej, studion har inte bara ökat upplösningen, de har även stabiliserat bilduppdateringen, ökat trafiktätheten, lagt till nya djur i världen, förbättrat texturer och lagt till en helt ny funktion som låter dig spela hela spelet ur ett förstapersonsperspektiv.
Det rör sig fortfarande i princip om exakt samma spel. Det finns inga nya uppdrag eller liknanda, som när som på ett par nya vapen. Annars är det samma välskrivna kampanj som du förmodligen upplevde för ett år sedan. Detta är dock långt ifrån något negativt då den långa kampanjen är extremt välgjord och fortfarande oändligt underhållande. Att återse Michael, Franklin och Trevor är som att på nytt stifta bekantskap med ett gäng gamla, något galna, vänner. Framförallt Trevor står sig fortfarande som en av de mest obehagliga karaktärer jag stött på i något spel.
Mycket är sig alltså likt, om än betydligt snyggare än förr. Men något som förändrar upplevelsen mer än jag hade trott är det tidigare nämnda förstapersonsläget. Att få se världen ur karaktärernas ögon gör att jag spelar på ett helt annat sätt än tidigare. Kontrollschemat är annorlunda och känns mer som en förstapersonsskjutare, men med samma tyngd i karaktärernas rörelser som tidigare. Det handlar alltså inte om ett spel där ett gevär svävar i luften utan jag ser hela tiden hur armarna svajar när jag går eller springer och min karaktärs underkropp finns där om jag vänder blicken nedåt.
Förutom kontrollschemat ändras även själva känslan i spelet. Att dra fram ett baseballträ och klubba ned en person ute på gatan eller skjuta någon i ansiktet känns plötsligt betydligt närmare och mer påträngande, vilket är på både gott och ont. Det blir å ena sidan en mer involverande upplevelse att spela ur förstapersonsläget men samtidigt är det lättare att magen vrider sig när jag inser exakt vad jag håller på med. Kalla det en väckarklocka, om du vill. Samtidigt är GTA V fyllt av så mycket galenskaper att det är omöjligt att glömma att jag faktiskt spelar ett spel, vilket hjälper.
Jag är vanligtvis inte den som har några moraliska skrupler gällande vad jag gör i ett spel. Jag har inga problem med att skilja på fiktion och verklighet. Med det sagt finns det ändå ett par scener i GTA V som fortfarande gör mig riktigt illa till mods. Det rör sig till viss del om den vid det här laget välkända tortyrscenen men ännu mer om en annan, betydligt mindre uppmärksammad sekvens. Den som inte har spelat GTA V bör hoppa över nästa stycke då det innehåller SPOILERS.
Det handlar om en scen där Trevor befinner sig hemma hos en av sina hantlangare. Trevor har under en tid tvingat sig in i hemmet som hans kompanjon delar med sin sambo, utan hennes vetskap. När hon till slut kommer på de båda brottslingarna börjar paret att argumentera högljutt. Detta är något som Trevor, vars psyke är minst sagt instabilt, inte riktigt tycker om och under scenen byggs hans ilska upp rejält. Det slutar med att det helt enkelt brister för Trevor, varpå scenen klipper till när han lämnar lägenheten. Vi får aldrig se vad som händer där inne men Trevor kommer ut täckt av blod och ingen av de andra karaktärerna återses under resten av spelet. Just det faktum att vi inte får se vad som händer är det som gör scenen så obehaglig och det är för mig en sekvens där Rockstar hamnar för nära verkligheten.
Denna sekvens visar på vilken kraft spelmediet har. Att det, precis som filmer eller böcker, kan berätta historier som skakar om oss rejält. Rockstar är mästare på att ha fingret på den mänskliga pulsen och pressa gränsen för vad det medium vi älskar kan åstadkomma och GTA V är ett praktexempel på detta. Rent berättarmässigt är spelet en fullkomligt triumf, mer så än den tekniska biten eller den välfyllda spelvärlden.
På tal om spelvärlden, det finns fortfarande tonvis med saker att göra i Los Santos med omnejd. Jag kan ta flyglektioner, hoppa fallskärm, utreda mystiska mord, jaga och annat. Spelvärlden är dessutom levande på ett sätt som få andra titlar ens kommer i närheten av och på den nya generationens konsoler blir den levande som aldrig förr.
Detsamma gäller för flerspelarläget GTA Online, som denna gång faktiskt fungerar vid lansering. När spelet släpptes förra året hade onlinekomponenten enorma problem och det tog lång tid innan den fungerade korrekt. Nu är dessa problem som bortblåsta och det är en fröjd att härja runt tillsammans med vänner och främlingar på hela den öppna kartan.
GTA V är som sagt samma spel som redan släppts men i en ny, fräsch kostym. Allting som var briljant med spelet sedan tidigare finns kvar och nu kan den grafiska presentationen matcha de övriga ambitionerna. Om du inte har spelat GTA V innan finns det ingen anledning att låta bli den här gången. Om du redan har spelat det bör du tänka till. Kampanjen är exakt densamma, men de grafiska nyheterna, förstapersonsläget och GTA Online kan mycket väl vara värt ett extra köp. Detta är definitivt den ultimata utgåvan av GTA V.
Största +
Spelvärlden är magnifik
Välskrivet och spännande
Flerspelarläget fungerar!
Största –
Vissa karaktärer är närmare parodier än stereotyper
Kontrollen är fortfarande lite knepig emellanåt
Be the first to comment