Det har gått över sju år sedan Top Spin 4 släpptes. Detta är enligt undertecknad det sista riktigt bra tennisspelet vi fått som fokuserar på realism (spel som Mario Tennis räknas alltså inte, hur underhållande de än må vara) och väntan för mig har varit lång. Nu har Tennis World Tour anlänt och glädjande nog har det utvecklats med hjälp av såväl tennisproffs som delar av teamet bakom just Top Spin-serien. Mindre glädjande är att Top Spin 4 än idag står sig som det sista riktigt bra tennisspelet med fokus på realism.
Tennis World Tour börjar dock ganska lovande. Presentationen lämnar en del att önska med blek grafik och ett väldigt sparsmakat läge för skapande av min egen karaktär. Spelmekaniken känns dock solid, även om kontrollschemat inte verkar ha ändrats sedan Top Spin eller ens Super Tennis till SNES.
Jag stöter dock snabbt på problem då jag märker att spelet ibland reagerar väldigt långsamt på mina knapptryck vilket innebär att jag missar enkla bollar från min motståndare. Ibland är det så pass illa att det inte verkar registreras något tryck överhuvudtaget och vid vissa tillfällen står min karaktär helt orörlig även om jag tydligt för spaken åt valfritt håll.
Vad som nästan retar mig ännu mer är dock kommentatorsrösten, från självaste John McEnroe. Det är imponerande att ha en av sportens största legender som kommentator men det verkar som att utvecklarna har haft tillgång till honom i ungefär två minuter. Redan under första game i min första match i spelet börjar McEnroe upprepa sin dialog och det blir inte bättre. McEnroes handfull repliker upprepar sig i parti och minut och jag tvingas stänga av ljudet för att inte serva min handkontroll in i TV:n av ren frustration. Om du kan ignorera en förhållandevis liten detalj som detta lär du inte störa dig på det men för mig är det en viktig del av inlevelsen som går förlorad när McEnroe inte låter som en människa utan mer som en soundboard med fyra olika knappar.
Efter dessa besvikelser visar det sig att Tennis World Tour innehåller ännu fler av dem. Det finns ett karriärsläge där jag kan delta i turneringar, träningar och annat. I detta läge gäller det att vila med jämna mellanrum för att inte bli slutkörd men det strategiska element man hoppas ska finnas där är i princip icke-existerande och karriärsläget blir snabbt bara en transportsträcka mellan matcher. Uppgraderingssystemet är funktionellt men saknar djup och jag begränsas till att uppgradera försvar, anfall och slag.
Jag kan låsa upp nya föremål, utrustning och liknande men ingenting väcker någon direkt lust i att kämpa vidare för att nå nästa nivå eller turnering. Efter ett par timmar spelande börjar den tidigare nämnda bleka presentationen svida ytterligare. Animationerna är ofta riktigt välgjorda men i övrigt ser spelet ut som en tio år gammal titel med blockiga karaktärsmodeller i publiken, platt ljussättning och mycket annat. Och om jag ännu inte frivilligt slagit mig i huvudet med en tennisracket på grund av kommentatorn skulle jag nog göra det kort därefter.
Tennis World Tour hade alla förutsättningar att fylla en viktig roll i dagens spelklimat. Det hade inte behövt vara ett mästerverk för att bli ett givet köp för fans av digital tennis men detta är dessvärre en undermålig produkt på flera sätt och det gör att jag tyvärr inte kan rekommendera det för fans av sporten. I sommar gör ni bättre i att kolla på Wimbledon-turneringen eller kanske ännu hellre, leta upp ett begagnat exemplar av Top Spin 4.
Största +
Välgjorda karaktärsanimationer
Flera riktiga proffs att möta
Största –
Blek presentation
Kontrollen slutar ibland svara helt
John McEnroes halvdussin kommentarer som upprepas i oändlighet kommer att ge dig mardrömmar
Be the first to comment