Världen har mycket att tacka Bryan Lee O’Malley för. Han har inte bara skapat en ikonisk serie i form av Scott Pilgrim, som sedan låg grunden till en av tidernas bästa filmer (jag är beredd att slåss mot alla som påstår motsatsen) utan denna filmatisering av serietidningen låg sedan till grunden för ett av de bästa beat ’em up-spelen i modern tid. En titel som nu är tillbaka efter flera år i skymundan.
Scott Pilgrim vs. The World: The Game släpptes i samma veva som Edgar Wrights filmatisering hade premiär på biografer världen över för elva år sedan. Ett par år senare, 2014, försvann spelet från digitala spelbutiker och om du inte redan hade köpt det fanns det inte längre att få tag på. Som tur är har Ubisoft tagit sitt förnuft till fånga och vi har nu fått en nyversion av spelet som inkluderar tidigare släppt DLC. Även om det låter lockande är jag främst bara överlycklig över att kunna spela detta mästerverk igen.
Med underskön pixelgrafik, ett stabilt och välutvecklat stridssystem och framförallt musik från chiptune-mästarna Anamanaguchi är Scott Pilgrim tillbaka i full kraft och att slå mig genom Torontos gator ensam eller med vänner är lika roligt idag som för elva år sedan. Wallace Wells och Knives Chau var tidigare DLC-karaktärer men de finns nu med från start för att öka variationen vilket är väldigt trevligt. Även om jag ändå aldrig börjar med någon annan än Kim Pine, den bästa karaktären.
Hela spelet genomsyras av en förkärlek till retrospel, precis som serietidningen och filmen speglade perfekt. Det finns referenser gömda till klassiska spelserier överallt och många av dem är av typen ”Blinka och du missade dem”, vilket bara det lockar till fler omspelningar. Lägg till spelmekanik som lockar till uppgraderingar på ett sätt som nästan liknar ett RPG gör att jag hela tiden har något nytt att jaga.
Nivåerna är väldesignade och känns igen från sina förlagor, precis som bossarna. Om du av någon anledning inte är bekant med Scott Pilgrim (vad är det för fel på dig?!) går berättelsen ut på att superslackern och helylle-douchen Scott Pilgrim faller handlöst för den mystiska Ramona Flowers. För att få dejta henne måste Scott dock först besegra hennes sju onda ex, något som framförallt i filmatiseringen leder till några av de bästa visuella scener som någonsin visats på en bioduk.
I spelform innebär detta naturligtvis spektakulära bossfighter som alla är så olika varandra att det är snudd på häpnadsväckande. Alla är otroligt underhållande på sina egna vis och de lyckas på något sätt passa perfekt ihop med spelet som helhet.
Om det inte redan är överdrivet tydligt är jag ett massivt fan av Scott Pilgrim i alla dess former och spelet är inget undantag. Det är ett fantastiskt beat ’em up som känns lika fräscht och underhållande idag som för elva år sedan och att spelet nu får ta plats i rampljuset på nytt efter flera års frånvaro är kort och gott en kulturgärning.
Jag tror Kim Pine sa det bäst:
”We are sex bob omb and we’re here to watch Scott Pilgrim kick your teeth in!”
Be the first to comment