Tony Hawk’s Pro Skater 1 + 2 (XSX)

När Tony Hawk’s Pro Skater-serien väcktes från graven förra året var jag och säkert många andra överlyckliga att se att det fortfarande fanns någon inom Activision som förstod sig på vad dessa spel betydde i sin kärna.

Jag hade mer eller mindre accepterat att serien var över i och med det sanslöst dåliga Tony Hawk’s Pro Skater 5 och den taffliga nyversionen Tony Hawk’s Pro Skater HD. Sedan kom Vicarious Visions till seriens räddning och visade att det faktiskt finns en framtid för serien med rätt folk bakom spakarna.

I grund och botten är Tony Hawk’s Pro Skater 1+2 en nyversion av de två första spelen som har återskapats från grunden, men med vissa friheter för att skapa en mer komplett upplevelse. Exempelvis har tricksystemet utökats jämfört med originalverken för att inkludera tillägg från senare spel i serien, som exempel reverts och marktrick, och dessa är vitala för att förlänga dina trickkombinationer.

Vad som gör att denna nyversion sticker ut är dock att de har lyckats att fånga den där makalösa spelkänslan som originalen hade. Den där som övertygade mig att fortsätta att nöta tricken trots att jag hade misslyckats hundratals gånger. Som gav mig möjligheten att kreativt navigera dessa nivåer på ett vis där bara mina egna färdigheter satte gränsen. Precis denna känsla flödar tillbaka i hela min kropp så fort jag startar upp spelet igen, och jag märker att timmarna bara flyger iväg på nolltid.

Nu när spelet har kommit till nya konsolgenerationen är det förstås huvudsakligen det tekniska som skiljer sig åt från det du spelade på Xbox One, men det betyder inte att det inte finns meningsfulla skillnader. En av dessa är en markant kortare laddningstid för att komma igång och spela, vilket är väldigt viktigt för arkadaktiga spel där du oftast nöter saker gång på gång för att bli bättre. Jag vill inte påstå att laddningstiderna var speciellt hemska på föregående generation, men det är alltid välkommet att minska på väntetiderna.

Det finns även två olika grafiska lägen, där det ena fokuserar på att ge dig 4K-upplösning och stabila 60 bildrutor per sekund på Xbox Series X. Skulle du råka äga en TV som har stöd för 120Hz kan du istället välja en lägre upplösning till förmån för härliga 120 FPS. Att döma från mina spelsessioner finns det inget snack om saken att den högre bildfrekvensen är att föredra i detta spel, då det skapar ett oslagbart flyt i spelet och en härlig respons i kontrollerna. Du får inte riktigt samma skärpa i grafiken som den högre upplösningen ger dig, men det är samtidigt inte tillräckligt för att det ska påverka upplevelsen.

I övrigt är det i stort sett samma fantastiska grundspel som min kollega David recenserade på Xbox One. Det täcker in alla nivåer och utmaningar från de två första spelen, och lyckas återskapa dessa klassiska skådeplatser på ett i princip perfekt vis. Visst kände jag mig rostig när jag kastade mig in i Warehouse-nivån för första gången på fler år än vad jag vågar räkna, men efter en stund kände jag att det gamla muskelminnet började väckas till liv igen.

Vicarious Visions har inte bara gjort ett spel som känns modernt, utan det finns tillräckligt mycket kvar av originalets rötter för att det ska kännas bekant. Denna balansgång är komplex på en nivå som jag inte ens kan börja förstå, men jag nöjer mig med att konstatera att Tony Hawk-spelen är tillbaka och bättre än någonsin. Nu återstår det bara att se om Activision tillåter teamet att spinna vidare på detta och skapa ännu mer guld.