Lost Judgment

Det har bara gått ett par månader sedan Xbox-ägare fick stifta bekantskap med privatdetektiv Yagami i Yakyza-spinoffen Judgment, som släpptes i våras. PlayStation-versionen hade dock redan ett par år på nacken, vilket är förklaringen till hur vi redan nu sitter med uppföljaren Lost Judgment tillgänglig. Är Yagamis nya brottsmysterium i Kamurocho lika minnesvärt som det första eller har konceptet redan börjat kännas tunt?

Efter händelserna i det första spelet har saker och ting egentligen inte förbättrats nämnvärt för Yagami och hans kollega Kaito utan de hankar sig fortfarande fram på de små och relativt få detektivjobb som kommer deras väg. Kort in i spelet kontaktas de av ett par gamla bekanta som har beslutat sig för att starta en egen detektivbyrå i Yokohama (som även var skådeplatsen för majoriteten av Yakuza: Like A Dragon) och Yagami beger sig således dit för att hjälpa till.

Väl på plats dras Yagami in i en stor utredning kring utbredd mobbning på en skola och här finns det tonvis och åter tonvis av underhållande och gripande historier att uppleva för den som vill det. Samtidigt jongleras det hela med ett fall rörande en mystisk rättegång där polisen Akihiro Ehara är involverad. Det som börjar som en rättegång rörande sexuella trakasserier blir snabbt något helt anna när Ehara plötsligt avslöjar detaljer ett annat brott, ett betydligt mer brutalt sådant. Naturligtvis lyckas Yagami hamna mitt i smeten av allting och vad som följer är en berättelse som likt en riktigt bra TV-serie håller mig fast från början till slut.

Något av det som Lost Judgment lyckas riktigt bra med jämfört med föregångaren är de faktiska detektiv-elementen. Borta är de enforminga skuggningsuppdragen och spelet håller mig inte riktigt lika hårt i handen den här gången vilket gör att hjärnan får tänka åtminstone lite mer. Med det sagt är det svårt att göra riktigt fel i de fall när jag måste välja vad Yagami ska svara eller göra men det är ändå en aningen mer frisk fläkt än i föregångaren.

Berättelsen i Lost Judgment är välskriven och spännande, även om jag av någon anledning inte finner det centrala mysteriet fullt lika engagerande som jakten på The Mole i föregångaren. Detta betyder inte på något sätt att storyn lämnar saker att önska, snarare tvärtom men just den centrala biten känns inte riktigt lika vass den här gången. Det som möjligtvis saknas lite i berättelsen tar spelet dock igen med råge när det kommer till innehåll i största allmänhet.

Yakuza-serien har länge varit känd för sina sidoaktiviteter och Judgment var inget undantag. Inför denna del har utvecklarna dock tagit bort varenda liten stoppkloss de kunnat hitta och de har proppat spelet till bristningsgränser med saker att göra. Hela High School-delen av Lost Judgment hade enkelt kunnat säljas som ett eget spel men här är det bara en del i berättelsen. Yagami kan spela SEGA-klassiker, åka skateboard eller ta sig an något av de sidouppdrag som verkar lura runt varje hörn.

Detta då utöver den traditionella spelmekaniken med att vandra på spelets gator och stöta på skurkar för slagsmål i tid och otid. Yagami har den här gången tillgång till fler kampstilar än i föregångaren vilket ökar sätten jag kan ge skurkar spö ordentligt. Sedan bör det inte komma som någon överraskning att Lost Judgment lyckas se klart bättre ut än föregångaren, som inte heller den såg illa ut på något sätt. Skådespelarna levererar skickliga prestationer och även om lip syncen för de engelska rösterna är frånvarande denna gång på grund av spelets samtidiga internationella release är även de rösterna riktigt bra.

Lost Judgment är ett strålande tillskott till det som jag mer och mer börjar se som min absoluta favoritspelserie. Yakuza-serien har genom åren bjudit mig på många minnesvärda berättelser och även om karaktärerna i Judgment-spelen är nya lever känslan från Yakuza kvar här, vilket fyller mig med oändlig glädje. Om du gillade Judgment kommer du med största sannolikhet att älska även Lost Judgment, det är nog ingen advokat som skulle protestera mot.