Eiichiro Odas mastodont-manga/anime One Piece har varit ett fullfjädrat popkulturellt fenomen i över 25 års tid nu och visar inga direkta tecken på att sakta ned. Genom åren har äventyren med Luffy och hans gäng lett till otaliga speladaptioner och vissa har varit ganska usla medan andra har varit otroligt underhållande. Nu har serien tagit sig an JRPG-genren och One Piece Odyssey utlovar en spelupplevelse olik något annat serien bjudit på tidigare. Är det en critical hit eller en missad attack?
One Piece Odyssey inleds med att Luffy och de andra i besättningen på Thousand Sunny krashar på en mystisk ö där ett märkligt ljus strålar upp mot skyn. Väl på ön stöter de på en mystisk flicka som stjäl krafterna från samtliga besättningsmedlemmar och får dem att glömma bort hur de använder sina extraordinära förmågor. Som en följd av detta måste Luffy och de andra jaga reda på sina förlorade minnen för att återfå sina förmågor och samtidigt lösa mysteriet med den märkliga ön.
Vad som följer är ett äventyr som nästan kan liknas med en One Piece Greatest Hits-samling. Flera ikoniska ögonblick ur seriens långa historia återbesöks i form av olika grottor som leder våra hjältar tillbaka till viktiga punkter i deras liv. Upplägget är inte alls tokigt och ger en rimlig förklaring till varför vi återvänder till seriens höjdpunkter. Samtidigt ger det nykomlingar en hyfsad chans att hänga med i svängarna utan att det krävs 1000+ kapitel av mangan eller avsnitt av animen för att förstå vad som händer. Många referenser går säkerligen över huvudet på alla förutom de mest hängivna fansen men berättelsen står ändå stadigt nog på egna ben.
Nytt annars är alltså att Odyssey frångår tidigare spels ofta mer actionbetonade upplägg för turordningsbaserade strider på tvättäkta JRPG-manér. För att röra om lite i upplägget låter inte Odyssey alla karaktärer strida tillsammans utan vid varje strids början delas karaktärerna upp mot sin egen lilla grupp fiender. När exempelvis Luffy och Nami har besegrat ”sina” fiender kan de förflytta sig och hjälpa Zoro eller Tony Tony Chopper med sina motståndare och vise versa. Upplägget gör att det blir en viss dynamik i striderna som är välkommen och gör att striderna håller sig fräscha under lång tid.
I övrigt vore det synd att kalla One Piece Odyssey för ett särskilt djupt JRPG. Spelmekaniken vågar aldrig gå på djupet i någon särskild del utan allt håller sig relativt enkelt, vilket självklart är välkommet för nykomlingar inom genren. Mer rutinerade rävar riskerar dock att bli utttråkade efter ett tag. Risken är dock att även stora One Piece-fans finner sig själva uttråkade efter ett par dussin timmar. Dessvärre innehåller Odyssey några rejäla transportsträckor där spelet känns som att det går på autopilot. När de huvudsakliga delarna av spelmekaniken har introducerats verkar spelet tappa fart och framförallt dess andra kapitel tycks pågå i en evighet.
Jag hade nästan föredragit om utvecklarna hade kapat ett par timmar för en något tajtare upplevelse genom spelets gång för det är synd att ett så pass underhållande upplägg ska bli långtråkigt innan eftertexterna rullar. Presentationsmässigt finns det dock inte mycket att klaga på med färggrann grafik som flyter silkeslent, passande och välkomponerad musik och självfallet suveräna röstskådespelare.
Med det sagt rekommenderar jag ändå One Piece Odyssey eftersom spelet dryper av charm och den anda som Eiichiro Oda har gjort sig känd för genom åren. För fans är detta ett underhållande sidospår och för nykomlingar är det en snabbkurs i seriens mångåriga historia som bjuder på flera underhållande, om än något utdragna, spelsessioner.
Be the first to comment